Har du någonsin känt dig så ledsen att dina ben inte bär dig. Med huvudet i marken och händerna för ansiktet? Det har jag gjort. Har du någonsin skrattat för att dölja din smärta? Det har jag gjort. Har du någonsin kommit på dig själv stå i regnet och undrat om allt kan bli som förut? Det har jag. 

Jag skulle kunna ta slag efter slag. Blod som sprutar ur näsan och en mage som bultar av smärta, en hand om viker sig så fort man försöker stötta upp kroppen där man ligger på gatan. Jag skulle kunna bli nedslagen och ta den fysiska smärtan för där vet jag att jag är stark jag skulle kliva upp och kunna gå igen. Jag väljer den fysiska smärtan före den psykiska. Det känns som om jag tar slag på slag, ligger nerslagen på marken och försöker ta mig upp och sen kommer en till. Ännu en till. Sen orkar man inte mer, man är så jävla nedslagen att man låter slagen komma och man reser sig inte upp. Det är inte värt att kämpa längre för att man vet att de där fula såren kommer läka men det tar tid. Men den smärtan man har i hjärtat kan inte ens mäta sig med den smärtan man känner inuti, i hjärtat. Den är mer döende än den fysiska smärtan. Det blir grova ärr inuti kroppen som bara jag själv känner som ingen annan ser. Det är min hemlighet. Ärr inuti kroppen som får de utanför kroppen att blekna

Jag har ett hjärta som borde behandlas försiktigt, precis som ditt.

At night when the stars light up my room I sit by myself
Talking to the Moon, Try to get to You. In hopes you're on
the other side. Talking to me too or am I a fool?

Who sits alone and talking to the moon...

Denna känslan jag har just nu är inte rolig alltså.. så typiskt mig.. typ en konstig grej som jag har varje gång någon åker bort. Jag får panik när någon åker långt bort ifrån mig.. lämnar mig kvar.. det är som om någon viskar i mitt öra och säger "någonting kommer hända.. och du kommer inte vara där i närheten.. eller ens få reda på någonting" hela tiden.. den känslan är jobbig. Ändå intalar jag mig själv att sluta tänka så.. men det funkar inte! Spelar ingen roll om det bara är för några dagar eller veckor så får jag ändå en jätte konstig känsla. Folk säger ju att man ska lita på sin magkänsla men om jag skulle göra det varje gång någon åker bort.. Ja, då skulle jag nog sitta i samma säte och åka hela vägen med hon/han och hem igen. 

Det är konstigt för när jag åker utomlands eller någon annanstans och lämnar mitt liv och vänner bakom mig för några dagar/veckor så får jag inte samma känsla som när någon skulle åka ifrån mig. Kanske jag är rädd för att bli ensam? Kanske känns det bättre att jag lämnar, än när någon lämnar mig? ja så är det nog. Så måste det vara. Vad kan det då bero på? jo ärligt talat så är jag rädd att bli bort glömd och ensam.  

Jessi åkte till Indien här om veckan, min bästa vän.. det var jobbigt tills jag fick reda på att hon var okej och att hon hade det bra. Idag sa jag hejdå till Gustav som sitter nu i bilen och är påväg till sälen, bara en sån sak är sjukt jobbigt just nu. Men det är ingenting om vad jag kommer känna nu på söndag när min syster lämnar mig i en vecka för att åka till Trysil.. usch, vill inte ens tänka på det tycker det är jävligt jobbigt att vara utan henne. Den paniken längtar jag inte efter, hon kommer få stå ut med många sms från mig likaså gustav.

Jag är lite konstig, men endel ser charmen i det också. 
puss och kram. 

Tv4 fakta är en kanal jag älskar och kollar på kanalen varje vardag då det är tema ”crime”. Mitt intresse för kriminalteknik och brottsutredningar kommer aldrig att försvinna. När jag sätter mig vid tven och börjar kolla på detta så kan ingen få kontakt med mig överhuvudtaget, det är känns precis som om den första sekunden det börjar hamnar jag i en slags bubbla jag inte kan ta mig ut ifrån innan allt är över. Jag måste kolla hur brutala brotten än må vara, jag måste veta vad det var som hände, jag måste ta reda på vem mördaren är och bevis men framför allt så måste ”jag” sätta in den jäveln innanför gallret. Om jag blir avbruten så är det svårt för mig att hitta tillbaka till att sluta tänka. Det är som en drog för mig, när den jäveln som har gjort brottet är instängd innanför galler och får en dom, då kan jag släppa taget.

Nu tänker ni säkert, shit va knäppt.. Ah, det kanske det är.. Men lyssna på det här. Hur intressant det än må vara så får man bära mycket skit på sina axlar pågrund utav allt som man ser. Varför? Jo, att få följa ett fall om kvinnor som blir sexuellt utnyttjad och efter det knivhuggna till döds, inte en gång utan oftast brukar det vara 50-90 gånger. Att få se när ungdomar blir skjutna eller brutalt mördade pågrund utav svartsjuka och andra meningslösa grejer, gör så att hjärtat stannar, aldrig några tårar men när man ser de nära och kära som är helt förstörda.. barn som blir mördade, ja då stannar hjärtat helt. Men jag väljer att göra det, jag väljer att sitta kvar bara för att jag brinner så mycket för dessa program.

Det jag såg idag fick mig att inse hur… jag kan inte ens hitta ett bra ord till det… hur sjuka människor det finns i världen, hur mycket ondska som finns överallt, så mycket hat. Min dröm har alltid varit att jobba inom polisen ”kriminaltekniker”. Men det som jag såg idag fick mig att hamna på botten.

Just nu är jag bara så himla förtvivlad och rent ut sagt förstörd.
11 åriga Rhys Jones var ett helt vanligt barn som älskade att spela fotboll. När man såg på videor så såg man vilket underbart och glatt barn har var. Man kunde inte sluta le när man såg honom skämta runt och krama sin familj. Den 22 augusti 2007 i Liverpool gick han till sin fotbollsträning, efter träningen blev han erbjuden skjuts hem från sin fotbolls tränare men han ville hellre gå hem i det vackra vädret. Han tog som vanligt samma väg hem som alltid men den här gången blev det hans sista. Han blev skjuten i bakhuvudet av en maskerad tonåring. Hans tränare och hans son, mamman, pappan och brodern såg honom dö på asfalten den dagen. De människor som gjorde dett borde ha avrättas, istället fick de några år i fängelse. Vilken jävla värld vi lever i...

Någonstans där tog det stop för mig, jag grät. En oskyldig 11 åring blev skjuten för ingenting… jag mår så dåligt utav det bara jag tänker på det. En elva årig kille! Just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen, men jag vet att i morgon kommer jag sitta där igen och kolla på nya brott. Jag vet inte hur jag ska förklara det men en sak som jag kan tala om är att jag brinner för kriminalteknik. Det gör jag verkligen. Det är fascinerande och spännande men samtidigt så sorligt. Var tvungen att skriva av mig.. för inatt kommer jag inte kunna sova

Rhys Jones

En person jag bara måste hedra, är vid namn Nemo Hedén (känd från kungarna av tylösand).
Vänta nu, låt mig förklara! Respekt är allt jag begär och ger. Läs i tystnad och håll era åsikter för er själva. Detta är min åsikt, jag står för det jag skriver!

Det här är en person som var kändiskåt och som fick sitt liv förändrat över en kväll. Det är en liten kille som har vuxit upp med svåra förhållanden och en missbrukare till far. Han har säkert fått sett sådant som vi drömmer mardrömmar om. En rad i låten som han har skrivit till sin pappa ” Minns du alla gånger när du körde mig i bilen? Med öl efter öl så vingla du ur filen . Din lilla pojke Nemo satt där som ett fån och trodde sprit i bilen var normalt, vilket hån!” Den meningen säger allt.

Vilken gripande, osäker, ostabil men stark människa den här Nemo är. Han har precis pratat ut i sin blogg om att han är alkoholist. Han har skaffat hjälp och försöker nu vara så nykter som möjligt, flickvännen har han vid sin sida. Jag tycker det är helt underbart att han har skaffat en flickvän, det visar stor förändring. Varför säger jag då allt det här? Hur tror jag att jag känner Nemo bättre än vad du gör? Jo bara för du som inte läser hans blogg, kan inte säga att du vet hur han är genom att kolla på ett sådant flippat program som kungarna av Tylösand. Jag skulle nog inte riktigt känna mig så hemma och bekväm där, jag menar.. det är ett fucking tv program, komigen!

Han blottar hela sitt liv, tankar, känslor och åsikter i sin blogg som är en utav Sveriges största bloggar. Han vänder sig alltså till flera tusen människor och berättar precis allt. Skulle jag ha stake att göra det? Nej, det skulle jag verkligen inte göra. Det krävs mod. Respekt kallas det, den här killen är inte och leka med. Han är en stark men även en sönder och sårbar människa som försöker göra det bästa utav situationen. All heder åt honom, all stöttning åt honom.

Läs hans blogg och hans 100 texter han lägger ut där man får ta en del utav hans vardag och känslor. Texterna är bland de vackraste, sorligaste men också häpnadsväckande jag någonsin läst i hela mitt liv. Ni som följer min blogg vet att jag älskar texter. Jag dör för hans texter varje dag. Om ni går in på hans blogg och läser texterna så vet ni att den människan ni får se i bloggen kan ni inte ens jämföra sig med den Nemo som finns på våra tv skärmar. Enligt mig driver han den bästa bloggen i Sverige idag. Jag har bara en mening kvar att säga och det är: skägg, vad han förtjänar mer!

Mitt bästa bloggtips jag kan ge er, tro mig: TRYCK HÄR!
Tveka inte, gör det bara! :)

När jag blundar så önskar jag att jag hade denna outfiten på nyår (a)

Har jag berättat om min hemliga kärlek till Tyler Hilton eller Chris Keller som hans rollfigur heter i One Tree Hill ;) nej, såklart inte efter som den är, var hemlig.

Jag vet att jag inte blir så populär nu bland one tree hills fansen, men kan ändå inte ungå att vara lite av ett ´team chris keller´. Kollade på one tree hill hela dagen igår och utan att jag ens tänker på det spolar jag fram och tillbaka till avsnitten där han är med. One tree hill skulle vara så mycket bättre med honom i alla säsonger. Han kommer och rör om och skapar dramatik, sånt gillar jag. Skulle vara grymt om han kom tillbaka i säsong 8!  

                                      Men komigen, hur bra är han inte? *host* snygg också.

...och folk säger att vi är líka? pfff.. jag är inte ens i närheten av hennes skönhet.
Damn girl, vad vacker min syster var igår. Helt obeskrivligt vacker. Det var julsupé på västerbyskolan för niorna. Kommer ihåg den dagen jag var på supén som om det var igår. åh, längtar lite tillbaka till tiderna med de bästa.   

Michael Jackson - Hold My Hand (Duet with Akon)
 

JAG ÄR ARG, ARG ARG!

Bild: Annasara & Jag 2009

Och där promenerar han iväg från kärleken. Vänder sig inte om, ångrar sig inte och letar upp den, springer inte tillbaka inte ens nästan eller litegrann. Sekunden innan tittade han försiktigt ner på mina skor och sa ”Det är för vårat eget bästa” och jag tänker bara att VADÅ VÅRT EGET BÄSTA!?!? Förklara för mig hur det kan vara för mitt bästa att vara utan dig… Så rinner tårarna ikapp med regnet när man förstår att han har rätt.
Det var förra vintern, nu kommer det en ny.

Jag kommer att frysa så mycket i natt.

Vilka krav sätter jag på mig själv, hur behandlar jag mig själv?
Det är ändå mig själv jag lever tillsammans med hela tiden. Vilken respekt och kärlek visar jag mig själv?
Om jag inte känner respekt för och tycker om mig själv, ser till så att jag respekteras, ser till att jag mår bra, ger min kropp de bästa förutsättningarna för att fungera så bra som möjligt. Hur möter och bemöter jag då andra människor?

Om jag inte anser att jag själv är värd något - hur mycket värde har då andra människor för mig?
Om jag inte tar hand om mig själv, vårdar och värnar om mig själv - hur värderar och bemöter jag då andra människor? Om jag skadar mig själv - hur behandlar jag då andra människor?

Det är svårt att tycka om allt i sig, eftersom vi är lärda att INTE göra det. Tanken om dig själv, tanken om andra människor, det är du som tänker dem, det är du som tar ansvar över dem.

Michael jackson.
"He was the King of Pop and Wacko Jacko, a black Peter Pan with bleached skin and a
single white glove, who pushed American pop music beyond rock and roll into R&B and soul."

.. för du kommer alltid bli ihågkommen i mina texter.

inatt kommer jag frysa..

Människor kommer in i vårt liv för någon orsak, för en period eller för en hel livstid. När du kommer på vad det är, så vet du exakt vad du kan vänta dig.

När någon kommer in i dit liv för en ORSAK, så är det vanligtvis för att du ska få möta ett behov som du ska leva ut eller få en inre upplevelse av. De har kommit för att hjälpa dig igenom en svårighet, att visa dig vägen och uppmuntra dig, att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt eller andligt. De verkar vara Gudasända, och det är de. De är där för ett behov som du behöver dem för. Sedan utan att du handlar fel eller att det är någon felaktig tidpunkt, kommer den här människan att säga eller göra någonting som kommer att få er relation att ta slut. Ibland dör de. Ibland går de sin väg. Ibland agerar de så att de tvingar dig att ta ställning. Vad vi måste ha i åtanke är att våra behov har blivit mötta, våra önskningar uppfyllda; arbetet är gjort. Bönerna som du har sänt upp har blivit besvarade och det är tid för dig att gå vidare.

När människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, är det för att det är dags för dig att utvecklas, växa eller lära. De kanske ger dig en erfarenhet av fred eller får dig att skratta. De kanske lär dig något som du aldrig har kunnat. Vanligtvis ger de dig en obeskrivlig känsla av glädje. Tro på det! Det är sant! Men, bara för en period.