Denna känslan jag har just nu är inte rolig alltså.. så typiskt mig.. typ en konstig grej som jag har varje gång någon åker bort. Jag får panik när någon åker långt bort ifrån mig.. lämnar mig kvar.. det är som om någon viskar i mitt öra och säger "någonting kommer hända.. och du kommer inte vara där i närheten.. eller ens få reda på någonting" hela tiden.. den känslan är jobbig. Ändå intalar jag mig själv att sluta tänka så.. men det funkar inte! Spelar ingen roll om det bara är för några dagar eller veckor så får jag ändå en jätte konstig känsla. Folk säger ju att man ska lita på sin magkänsla men om jag skulle göra det varje gång någon åker bort.. Ja, då skulle jag nog sitta i samma säte och åka hela vägen med hon/han och hem igen. 

Det är konstigt för när jag åker utomlands eller någon annanstans och lämnar mitt liv och vänner bakom mig för några dagar/veckor så får jag inte samma känsla som när någon skulle åka ifrån mig. Kanske jag är rädd för att bli ensam? Kanske känns det bättre att jag lämnar, än när någon lämnar mig? ja så är det nog. Så måste det vara. Vad kan det då bero på? jo ärligt talat så är jag rädd att bli bort glömd och ensam.  

Jessi åkte till Indien här om veckan, min bästa vän.. det var jobbigt tills jag fick reda på att hon var okej och att hon hade det bra. Idag sa jag hejdå till Gustav som sitter nu i bilen och är påväg till sälen, bara en sån sak är sjukt jobbigt just nu. Men det är ingenting om vad jag kommer känna nu på söndag när min syster lämnar mig i en vecka för att åka till Trysil.. usch, vill inte ens tänka på det tycker det är jävligt jobbigt att vara utan henne. Den paniken längtar jag inte efter, hon kommer få stå ut med många sms från mig likaså gustav.

Jag är lite konstig, men endel ser charmen i det också. 
puss och kram.