Det är helt sjukt... imorgon tar jag studenten och här sitter jag nu och snart spricker av lycka och längtan. Jag kan inte sitta still, jag vill heller inte göra det. Det enda jag har i mina tankar nu är att springa ut ur katedralskolan och möta alla människor. Det är så jävla mycket lycka inom mig nu men också jävligt mycket uppgivenhet och jag känner mig väldigt sårbar just nu.

13 år i skolan har gått och imorgon står jag med friheten i mina händer, vad ska man göra med den, hur ska man hantera den på rätt sätt? jag hoppas iallafall att jag kommer göra det jag är menad att göra och att allt kommer att orda sig. Imorgon är den dagen i mitt liv jag vill minnas och alltid kolla tillbaka till när jag blir äldre. Imorgon är också en sådan dag jag får säga hejdå men inte farväl till mina klasskompisar. Men det är något jag alltid har varit beredd på att göra så jag är så jäkla taggad nu och jag är redo, jag känner verkligen att jag är redo att lämna gymnasiet bakom mig med mina fina vänner precis bredvid mig.

Tårar kommer fällas men det är bara lyckotårar, jag vill att det ska vara den bästa dagen i mitt liv och jag kommer vara så tacksam över alla som vill vara med på den dagen. De förtjänar mer än världen.

Imorgon springer jag ut med huvudet högt men ändå en liten förtvivlan inför framtiden. Till er som följer min blogg vill jag tacka för alla fina kommentarer och all hjälp jag har fått, jag vill aldrig sluta blogga tack vare er.
Jag är enormt tacksam ♥

Man ska aldrig vara rädd för att säga: FY FAN VAD JAG ÄR BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!
Nu kör vi tills hela Skara gungar!