Ingen som är där när du kommer hem. Du sitter och laddar hem filmer för dig själv medans ett foto på dig själv hänger uppe på hans vägg. Han sitter där och väntar på att du ska ringa. Medans du inte har mage till att kolla på telefonen. Du ignorerar. Det värsta man kan göra. Hur kan man ignonera en människa, det är något som jag aldrig har förstått mig på. En människa som man lever runt kan man bara inte ignorera. Det är tanken som spelar ett spratt.

Du vet att du kommer lämna honom ensam och du vet också att han behöver vara stark när du bara går din väg. För du hatar att säga hejdå. Det blir svårare för varje gång. Det är lättare att sakta men säkert bara helt plötsligt försvinna…

Jag har accepterat att det är mig jag pratar om. Vi avslutar här. Godnatt ♥