Mina tankar de senaste dagarna. Jag vet inte vad jag tycker om den plats jag just nu befinner mig på. Jag jobbar hela dagarna kommer hem, sover och går till jobbet igen. Jag har ett tufft schema i år på grund utav att jag ville ta ledigt i en vecka (för att åka till båstad) och den veckan måste jag jobba igen i mina andra timmar. Jag är aldrig ledig på helgerna längre, Jag kommer jobba varje helg till den 30 augusti. Då har jag jobbat åtta långa veckor. Det sliter på en, jag är inte utvilad längre. Jag som längtade efter det här. Jag som längtade efter att sluta den där jävla skolan och kasta mig in i arbetslivet för ett år och sedan börja plugga igen.. Det är inte det att jag inte gillar att gå till jobbet, jag tycker faktiskt det är väldigt roligt att arbeta och förtjäna pengar och systrarna är underbara. Men. Det är inte roligt att jobba när alla andra är lediga och det är inte roligt att vara ledig när alla andra jobbar. Jag är beroende av vissa personer, måste vara i deras närhet. Men det blir inte så mkt av det nu. 

Jag har inte festat på länge. Senast var midsommar. Fan, det var länge sen det hände något roligt. Jag ska fan i mig till måndax nu nästa vecka. Jag måste gå ut med mina kompisar, hitta på något. Just nu önskar jag faktiskt att jag hade skolan att se fram emot. Ta vara på skolan tjejer och killar. Gymnasiet må vara den bästa tiden i ditt liv. Men nu ska jag ta mig i kragen och tänka att om en vecka sitter jag där jag har drömt mig bort i ett helt år nu. Då kan jag börja leva igen känns det som, men först. Ska jag fan i mig ha en jävlans utgång med mina vänner.

Jag kör alltid med inställningen att ångra ingenting, det förändrar inte saken. Så jag tänker fortsätta köra med det och hålla huvudet högt. Men just nu är det svårt. Just nu. Men jag kommer ändra attityd imorgon eller kanske i övermorgon, tro mig.