Det var ingen olycka, det kanske bara var en signal. Allt fungerade precis som han hade planerat. Det är inte jag, att bråka med ödet. Du kan inte längre kontrollera det som inte finns i dina händer, det du inte kan få tag i. Efter allt så ångrar jag egentligen ingenting, jag skulle vilja tacka dig för att du har visat mig detta livet, för att du släppte taget.

Jag ångrar inte någonting, gör du? För jag vet att du kommer klara dig bra. Vi höll våra händer och pratade planer, föralltid verkade inte så långt borta. Det är svårt att föreställa sig att det var du och jag som var upphängda i den där ramen. Men jag ångrar ingenting, jag vill tacka dig för du har visat mig detta liv.

Det var svårt, även om du visste att det var för vårt bästa, frågar du fortfarande ”är detta bara ett annat test?”. 

Sandra Karlsson