Hur många timmar har man inte suttigt och drömt sig bort någon annanstans? Jag har i alla fall spenderat så många timmar att jag inte har någon aning om hur många, jag vet att det är många iallafall. Varje gång man sitter vid skolbänken och kollar på klockan som går alldeles för långsamt tänker man automatiskt, kan inte klockan gå lite fortare så jag kommer hem snart, kanske ska man till och med träffa en speciell person. . Jävlar vad klockan går segt då. Då drömmer man sig bort för ett tag.

Eller det är som varje gång man går till bussen i ösregn med lite för lite kläder på sig och smink som rinner ner ända till halsen, då drömmer man sig bort till värmen och hur bra livet skulle vara om man var just där på den varma platsen den sekunden, men sen öppnar man ögonen och kommer tillbaka till verkligheten och känner fortfarande det blöta tränga igenom jackan ändå så fortsätter man gå vidare även om man så gärna vill vända tillbaka.

Det är som varje gång man har fått sitt hjärta krossat, när man ligger där hjälplös nedslagen på marken och önskar att det fanns någon som kunde ta ens hand och visa en vägen hem igen. När vännerna man trodde hade inte finns där att hjälpa en upp igen, då önskar man att varje gång man hör telefonen ringa eller varje gång man hör sms signalen att det ska vara HAN. Man lever i fantasin en stor del av dagen, man tänker hela tiden ”han kommer komma tillbaka”. Sen efter tiden märker man att det är hopplöst att vänta, man börjar känna igen. Det sägs att tiden läker alla sår men vissa sår lyckas man alltid sitta och skrapa upp istället för att bara låta det vara. Man hamnar i fantasin åter igen men man inser sakta att det inte är nån idé att kämpa längre och man börjar skratta till slut. Man börjar leva sitt egna liv igen. Man klarar av det, du klarar av det, vi klarar av det. Utan man märker det faller bitarna på plats och vi glömmer den smärtan som har varit och man lever i nuet. Man är stark igen även om såret alltid kommer finnas där.

Fantasin kan göra konstiga saker med en, tro mig jag levde i min egen värld i knappt ett år men det är bra att vi har den också, den kan faktiskt hjälpa även om det är bara verkligheten som vi får inser vi att verkligheten inte är så dum den heller.