"Hans sa till Greta: nu kastar vi ut brödsmulorna så att vi hittar hem igen. Det vore så hemskt att gå vilse."
förra året gick jag vilse. Att gå vilse på sin resa är olyckligt men att mista det som driver en är ännu värre. Resan varades i 11 månader. Ibland reste jag ensam. Ibland var det andra som tog över kommandot - och mitt hjärta.
Men när jag kom fram till målet var jag inte samma person. Inte alls samma person. När man tappar greppet har man två val möjligheter: Hitta tillbaka till den man var... eller släppa taget om den personen för gott.

Ibland måste man ta ett steg bort från den man har varit och tänka på vem man borde vara. Den man ville vara. Den man är.