Jag känner mig instängd och insolerad, vet inte vart jag ska ta vägen 

jag fick samtalet jag hade förträngt under skoldagen, de ringde.. på bara några sekunder så var en del av mitt liv och av dagen förändrad.. jag sa till mina vänner idag hur mycket jag tycker om torsdagar, då menar jag inte skolan utan allt roligt som händer idag som jag verkligen ser fram emot varje vecka. Step, one three hill, mammas pojkar så mycket som verkar töntigt som jag ser fram emot bara för att det fördriver tiden och det blir snabbare fredag och helg. Jag fick samtalet jag hade förträngt, och nu sitter jag med inga tårar kvar längre och kan inte ens få ett leende på läpparna när jag tänker på förra gången jag var ute och gick med henne. då undrar jag, kan jag göra allt det jag har sett fram emot idag? kan jag gå på stepen och ändå ha roligt? Kan jag träffa mina kompisar utan att börja gråta? Har jag rätt att ha roligt idag.. eller sviker jag henne då.

mamma sa att hon ville att jag skulle ha roligt och göra det jag brukar göra. men det är inte så lätt.. för just nu är jag förvirrad! jag vet inte vad som är rätt eller fel, är det rätt att ha roligt, eller är det rätt att vara hemma och sitta och titta rakt ut genom fönstet och titta upp mot himlen och tänka på henne och fälla tårar för henne?

Hon är med farfar nu och det känns skönt eftersom det enda hon gjort är att pratat om honom efter hans död. vet inte hur jag ska hantera detta, vissa vet att jag är världens dåligaste på att förlora nära och kära. vet aldrig hur man ska hantera det, och det kommer jag aldrig att lära mig heller.
Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, jag älskar dig!