Learn from yesterday

 

Live for today

 

Hope for tomorrow

Låtarna upprepas gång på gång i mitt huvud, och i högtalarna intill mig. vilken känsla:
jag känner mig... både glad och ledsen. Låtarna gör så jag får gåshud ända ner till tån.
sitter här med mitt block och min penna, och skriver några rader, dikterna blir bara
fler och fler, jag får ta och köpa ett nytt block snart.
skriver om alla möjliga grejer, allt som man kan tänka sig. det beror på hur dagen har varit,
och min har varit väldigt bra, helgen också, så det bli en glad och rolig dikt.
Stiftet börjar ta slut, får be mamma köpa en ny stift- penna till mig om jag ska kunna
fortsätta skriva.

 

 

Trodde aldrig detta skulle ske. Att man ens kan tänka tanken.
Då är det något allvarligt fel på en isåfall.
Alla olyckor som har hänt.
Jag trodde ni ni visste bättre. iallafall två utav er. 
Denna dagen, sjönk ni i mina ögon.
ända ner till botten!

---

Ibland tror man att man betyder mer än vad man igentligen gör.
Okej , jag kan ta att de bara vara en lek, men vill ändå höra sanningen.
För det bara ett svinigt sätt att dölja en så öppenbar sak.
Du får mig iaf att skratta, skratta åt en så löjlig förklaring,
Hoppas att de är sant som dom säger att ett gott skratt förlänger livet

Jag vill bara säga förlåt:

förlåt för de gångerna jag inte har brytt mig tillräckligt
förlåt för dom gångerna jag fått dig att må dåligt
förlåt för dom gångerna jag fått dig att känna dig otillräcklig
förlåt för dom gångerna jag struntat i dina känslor
förlåt för dom gångerna jag missförstod dig
förlåt för dom gångerna jag sa dumma saker till dig
förlåt för dom gångerna jag inte kände dig tillräckligt bra
förlåt för dom gångerna jag fick dig att hata dig själv
förlåt för dom gångerna jag inte lyssnade på dig
Men mest förlåt för alla gånger jag inte förstod.
förlåt.

försöker hela tiden hitta saker att göra, sysselsätta mig själv så tankarna är någon annanstans, paniken bryter ut när jag sitter och kollar ut genom fönstret och tänker till.. vad ska jag göra nu? vad ska jag göra nu? 
allt som händer kan också rasa ihop, kanske kommer detta bli en saga utan lyckligt slut?  
Jag ville så gärna räcka till, jag ville så gärna hjälpa. det känns som slag i magen varje ord för jag förstår inte, hur jag skulle kunna göra allt bättre, när det blivit som det blivit. 
det enda jag vill är bara att det ska bli natt, så man kan sova, sova, sova och vara någon annanstans, där man inte behöver tänka och oroa sig över hur allt kommer bli. sova, sova, sova och helst inte vakna upp ur drömmen. 
det är en stor besvikelse varje gång man vaknar upp och vet att inte du är vid min sida längre. jag vill egentligen inte acceptera verkligheten, men det måste jag, för att ta mig upp igen. 

---

 

En dam sa till mig idag "du är vacker och har all framgång i världen att leva ett bra liv, se till att ta vara på det. Jag försörde det, och titta hur jag har det idag" det får mig att tänka på hur bra man faktiskt har det tillskillnad från många andra. att barn dör varje sekund av svält eller uttorkning, medans vi kastar maten och klagar på att det regnar. människor sover på kartonger just nu eller bara en tunn filt mamman har spenderat mycket av sitt liv att ha handgjort. Medans vi köper nya sängar och kanske klagar på att en enda liten "väjer" får en att ligga obekvämt. onödigt. bortskämd.

"Om jag ser någon ha en bil, då är dom rika"
En familj i afrika.

---

tom.orkeslös.jordgubbar.längtan.

ibland känner jag ångest över hur mycket man slösar bort sin tid genom att sitta här framför datorn eller tven. Lev som om det var den sista dagen, brukar man säga. men hur många gör det egentligen? det är nog inte bara jag som känner så.

Sitter här med mina jordgubbar och tänker. tänker på hur allt skulle va om man skulle leva i en annan värld eller stad. mitt liv skulle vara annorlundare. jag är nöjd med mitt liv och allt som har med det att göra. familjen.vänner och så mycket mer.
men någondag måste man starta ett nytt liv någon annanstans och när det händer, kommer jag inte bo kvar här längre. drömmer mig bort till stränder, solen, havet, saltvatten, utelivet, storstan, engelskan. det är där jag hör hemma.

---

Jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet&
det tar 100-tals år att dölja felen, för jag är ljusår ifrån.
Vanställd & skelögd, Jag som ville vara spirituell.
Med en gnistrande personlighet, men det kräver
att man har gener & anlag, och det har inte Jag.
om jag bara kunde.

---

---

- Jag hatar dej inte
Jag kommer ihåg första gången jag såg dej,
stod där osäker med dina spinkiga armar..
det var svårt att släppa dig.
det ska du veta.
Det var jobbigt att förlora dig... och att träffa dig igen.
och det är... är det... fortfarande... väldigt jobbigt.
- Jag vet. när jag sover, drömmer jag alltid samma dröm,
där vi är tillbaka där allt slutade, och jag säger alltid ja!
- Det är bara en dröm, eller hur?
- Det är min dröm.

Ibland undrar jag varför inte världen ser ut som i mina böcker eller i mina filmer. Varför kan bara inte varje dag va en vacker dag med solsken och svalkande hav precis utan för dörren? jag saknar det här, vart har solen tagit vägen? några få skoldagar kvar tills det blir sommarlov och jag har inte ens fått sommarkänsla än. man blir helt enkelt riktigt besviken på sverige. Ta mig utomlands eller var som helst, för här vill jag inte stanna, slösar bort för mkt tid på att bara vänta tills man kan gå i shorts och linne igen. När solen finns några flygtimmar bort härifrån. nog om klag.

Igår fick jag ett sms om att det skulle vara vattenkrig på katedral vid 11.30 tiden. Ja, såklart trodde inte jag ngt på det! Men som sagt så stämde det, hela skolan gick runt och sköt på varandra och hela korridorerna blev översvämmade av vatten. Rekton ballade ur totalt kändes nästan som om vi fick runt med riktiga pistoler och sköt.. eftersom hon ballade ur så mycket, hon till och med hotade 3:orna att inte ta studenten! haha! slutade med att dom låste grinarna och stängde ut oss. Lyckad dag iallafall (Y)